Fiskars arbetarbostäder

Bostad och beroende i Fiskars brukssamhälle 

Fiskars är ett av Finlands äldsta och mest välbevarade brukssamhällen. Startskottet för Fiskars var år 1649 då Fiskars bruk grundades av holländaren Peter Thorwöste vid Fiskarsån. Platsens läge var mycket strategiskt. Vattenkraften möjliggjorde smide och bearbetning av järn, vilket utgjorde grunden för Fiskars bruk, samtidigt som handeln och transporten underlättades. Fiskars utvecklades under 1700- och 1800-talet till ett betydande centrum för industri i takt med industrialiseringens uppgång. Området kom att bli ett självförsörjande samhälle, där en stor del av invånarna var bruksanställda. I takt med att industrin växte krävdes mer arbetskraft. Därmed inrättades en rad arbetarbostäder som ännu finns kvar idag.1

De allra första arbetarbostäderna var inte planerade arbetarbostäder, utan var endast bostäder där de tidiga bruksarbetarna bodde. Under 1600- och 1700-talet var verksamheten relativt liten, och i bruket arbetade mellan 14 och 95 personer. Verksamheten minskade väldigt kraftigt under den stora ofreden mellan år 1700 och 1721. Efter det höll sig produktionen länge låg. Till följd av industrialiseringen och en ökad efterfrågan på bruksprodukter ökade verksamheten kraftigt på 1800-talet.2 

Fiskars bruk är indelat i det övre och nedre bruket. Övre bruket ligger högre upp längs forsen och är kopplat till järnproduktionens tidiga och tunga moment. Nedre bruket ligger längre ner längs forsen. Det utvecklades senare och fokus här låg på hantverk och förädling. I närheten av det övre bruket finns arbetarbostäderna.3 De första planerade arbetarbostäderna byggdes vid det övre bruket i rader längs Åkerraden mellan år 1829 och 1834.4 Längs samma väg fanns redan tidigare arbetarbostäder som hade byggts i slutet av 1700-talet. De revs för att ge plats åt de nya, planerade bostäderna. Vanligen återanvändes stockar från byggnader som rivits på andra orter i Fiskars ägo. Taken utgjordes av tegel, som tillverkades i Fiskars egna vattendrivna fabrik. Många av dessa finns ännu kvar på taken idag.5      

I takt med att produktionen växte, ökade även mängden arbetarbostäder. I mitten av 1800-talet byggdes flera bostäder längs Bruksgatan, närmare den växande verkstads- och smedjemiljön. Kullahusen, som var tre stycken i antal, byggdes ungefär samtidigt. De var större tvåvåningshus med olika mängder bostäder i varje. Här fick flera arbetarfamiljer plats. Liknande större bostadskomplex byggdes i slutet av 1800-talet i Hasselbacken. Dessa bostäder var större med bättre standard.4 Det fanns även bostäder för arbetare och tjänstemän på andra platser, exempelvis på Skomakarbacken.3 

Dessa arbetarbostäder var till utseendet väldigt lika. Under 1800-talet var de flesta små anspråkslösa lägenheter med endast ett rum på ungefär 12 kvadratmeter. Det var vanligt att upp till åtta personer delade på dessa enrummare. Rummen rymde inte mer än en ugn, ett matbord, stolar, någon form av begränsad förvaring och sängar som bäddades ihop under dagen. Det var först i början av 1900-talet som bostäderna utvidgades och tvårummare blev vanligare. Nu började man även tapetsera och måla väggarna, vilket gjorde lägenheten mer hemtrevlig och modern. Till bostäderna hörde ett mindre odlingsområde. Därutöver fanns utedass, vedbod, källare samt en förrådsbod som delades av flera familjer.2 Sin röda färg fick husen i början av 1800-talet, men de vita knutarna kom senare.5 

Livet vid bruket var ofta hårt. Arbetet var både fysiskt krävande och riskfyllt, vilket ledde till att många drabbades av sjukdomar och arbetsolyckor. Följden blev att det fanns ett stort antal änkor i byn. Som en följd av minskad arbetskraft minskade produktionen. Det var nu man insåg vikten av arbetshälsa och sjukvård. Fiskars by fick en egen läkare år 1860, vilket förbättrade läget. År 1888 inrättades även ett apotek. Även de nya arbetarbostäderna som byggdes under andra halvan av 1800-talet byggdes längre bort från bruken för att minska exponering för fukten, röken och oljudet.2

Bruken överlag har historiskt sett varit väldigt attraktiva boplatser. De gav en slags grundtrygghet och en stabil social gemenskap. Ett plus i kanten var att de män som arbetade i bruken under 1800-talet var befriade från rysk krigstjänst. Arbetarna var dock väldigt fästa vid bruket. Lönen betalades ut i både penning- och naturlön. Penninglönen var dock så pass liten att den inte kunde sparas, vilket ledde till att arbetarna knöts till bruket och hade ytterst små möjligheter till ekonomisk rörlighet. Lönen baserades på prestation istället för arbetstid, vilket gjorde att arbetarna var tvungna att arbeta mycket hårt för att kunna försörja sin familj.  Arbetsdagarna kunde vara över 12 timmar och dessutom var man tvungen att fortsätta arbeta med sina egna grödor efter arbetsdagen. Att odla på sin åkerplätt och hålla husdjur var väldigt viktigt för försörjningen av familjen.2

Under de senaste årtiondena har många av arbetarbostäderna använts flitigt. Under 1970- och 1980-talen var de flesta av dem i så dåligt skick att de stod tomma, men på 1990-talet renoverades de och hyrdes ut. Därefter har de använts som bland annat caféer, butiker, samlingsplatser för unga och vanliga bostäder. Lägenheterna har nuförtiden slagits ihop till större, modernare bostäder. Exteriörerna är fortfarande varsamt bevarade på grund av sitt kulturhistoriska värde. Även när husen används privat är de en del av ett skyddat kulturmiljöområde.5 

Fiskars historia går långt tillbaka. Det började som ett brukssamhälle under 1600-talet, och produktionen blomstrade från och med 1800-talet. När produktionen ökade, växte behovet av arbetskraft. I och med detta behov upprättades många olika arbetarbostäder. Bostäderna ger en verklig insyn i hur vardagen i bruket såg ut. Området är ett väldigt viktigt kulturhistoriskt sådant, och har bevarats väl. De allra tidigaste bostäderna för arbetare har rivits ner, men de som byggts ovanpå, bland annat längs Åkerraden och i Kullaområdet, kan ännu idag besökas. Både bruksområdet och arbetarbostäderna är idag väldigt populära turistmål. 

Irina Lindholm 2026

Källförteckning: 

1 Wikipedia (senast ändrad 24.6 2024), Fiskars (ort)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Fiskars_(ort), (hämtad 12.1 2026)

2 Rauno Sairinen, Fiskars är alltid Fiskars (2022), s 79-100

3 Raseborgs stad, Referensplan för Övre Bruket

https://www.raseborg.fi/wp-content/uploads/pdf/7758/7758_referensplan_f%C3%B6r_%C3%B6vre_bruket.pdf, (hämtad 12.1 2026)

4 Fiskars Museum, Byggnaderna i Fiskars 

https://fiskarsmuseum.fi/sv/utforska-och-lar/digitala-museet/byggnaderna-i-fiskars/, (hämtad 12.1 2026)