Raseborgs slott

I gamla Karis stads vapen ses tre borgar. Detta symboliserar Raseborg, Grabbacka och Junkarsborg, som alla tre ligger i Västnyland, relativt nära varandra. Det finns en historia om tre bröder som kom seglande på sina skepp och beslöt sig för att slå sig ner i Västnyland. De byggde en borg åt var och en. Man tror att berättelsen bara är en folksägen, som har berättats på flera håll i Europa. Berättelsen passar in på flera områden och har anpassats för borgarna Raseborg, Junkarsborg och Grabbacka. Den mäktigaste borgen, Raseborg, står kvar än idag och har en spännande historia.

Raseborg anlades på 1370-talet. Det sägs att borgen anlades av Bo Jonsson Grip. Finland hörde under denna tid till det svenska riket och när kung Magnus Eriksson störtats från tronen på grund av sin misslyckade politik, blev Bo Jonsson rikets mäktigaste man. Även om Bo Jonsson sägs vara Raseborgs byggnadsherre, sågs han inte ofta på platsen. Han var mycket upptagen med att konsolidera riket efter att Magnus Eriksson mist sin krona. Men Bo Jonsson höll ändå i byggandet. Som byggarbetare jobbade både lokala Snappertunabor och bönder längre ifrån.

Tanken att bygga Raseborg uppkom främst då det fanns yttre hot. Den tyska hansan hotade med att utvidga sitt inflytande till andra sidan Östersjön. Raseborg byggdes för att hansan inte skulle kunna göra en sådan expansion och för att det svenska riket skulle kunna bevara kontrollen över handeln mellan Reval (Tallin) och västnyländska bönder. Reval var på den här tiden en av de ledande handelsstäderna. Från Västnyland skeppades smör, humle, trävaror, pälsverk, torr fisk samt levande boskap över Östersjön till Reval, och från Reval fick man salt, spannmål, malt, tyger, lin, hampa och spunnet garn. Från Reval köpte man också öl.

Raseborg byggdes på en relativ bra plats. Man kunde färdas vattenvägen åt i princip alla håll. Borgen var också bra skyddad, man behövde inte bygga vallgravar. Men när man byggde Raseborg räknade man inte med landhöjningen, som senare gjorde vattenvägen till Raseborg nästan oframkomlig. Numera står Raseborg långt upp på land.

Raseborg hade också en politisk och administrativ roll. Främst handlade det om pengar och skatter. Raseborg blev en uppsamlingsplats för de skatter som kom från de västnyländska socknarna. Det strömmade stora mängder med pengar genom borgen. Det svenska rikets finansiella centralförvaltning sköttes till stor del via rikets alla borgar och Raseborg hade en viktig ekonomisk betydelse.

Bo Jonsson Grip, som anlade Raseborg, fick också förvalta borgen. Men när Bo Jonsson avled 1386, fick Tord Röriksson Bonde till uppgift att förvalta Raseborg. I Bo Jonssons testamente framlades en önskan om hur Raseborg, och även andra borgar,borde förvaltas. Bo Jonsson ville hålla kungamakten svag. Han framlade också i sitt testamente att Raseborg och de andra borgarna och godsen som han hade förvaltat skulle falla i händerna på ett råd, en grupp människor som skulle se till att kungamakten hölls svag. Men både kung Albrekt, som efterträdde Magnus Eriksson då denne störtats från tronen, och riksrådets majoritet förhöll sig negativa till Bo Jonssons testamente och tyckte att tanken om en svag kungamakt var dålig. Bo Jonsson Grips livsverk föll samman. Men Tord Röriksson Bonde klarade av att förvalta Raseborg på ett bra sätt. Han jobbade självständigt, och uppskattades för sin politik. Tord Röriksson avled 1417.

Efter Tord Röriksson Bondes bortgång följde en period när Raseborg styrdes av tyska ståthållare. Den viktigaste var nog Otto Pogwisch. Han ville motarbeta en handelsblockad som skulle innebära en försvårad handel med Reval. Han klarade av pressen och lyckades förhindra blockaden. Men 1430 indrogs Otto Pogwisch i en konflikt med rådet i Reval. Konflikten handlade om den s.k. strandrätten, och uppstod då ett fartyg från Lübeck hade förlist nära Raseborg. Pogwisch tog lasten från fartyget förde den till Reval. Rådet i Reval ansåg att Pogwisch hade inkräktat på Lübecks rätt, men Otto själv ansåg sig ha rättigheter till detta.

På den svenska tronen satt en tysk furste, Erik av Pommern, och hans misslyckade politik som ledde till skattehöjning startade ett uppror i Sverige. Upproret började i Dalarna som ett bondeppror och under ledning av Engelbrekt utvidgades detta till en allmän resning. Majoriteten av det svenska riksrådet tog Engelbrekts parti. Detta uppror kallas Engelbrektsupproret och det ledde till att Otto Pogwisch importerade vapen och kanoner till Raseborg. Han var rädd för att upproret skulle sprida sig även till nuvarande Finland. Otto lyckades med att hålla upproret borta, och dog några år senare.

En tid efter att Otto Pogwisch dött, hamnade Raseborg i händerna på Karl Knutsson. Han blev vald till riksföreståndare i det svenska riket 1438. Han fick träda åt sidan för Kristoffer av Bayern som sattes på den svenska tronen 1441. Som gottgörelse fick Karl Knutsson alla borgar i Finland i förläning, och fick då också Raseborg i besittning. Karl blev kung första gången 1448. Han avsattes 1457 och förlorade Raseborg för en tid framåt. Karl Knutsson blev för andra gången kung vid årsskiftet 1464-1465. Han fick då också tillbaka Raseborg. Han avsattes än en gång efter en tid, men blev ännu en tredje gång kung innan han dog.

Det finns även många andra som har förvaltat Raseborg. Familjen Tott, eller närmare bestämt de tre bröderna Ivar, Erik och Laurens Tott, hade stor makt och den yngste av dem, Laurens, fick Raseborg. När han dog, övertogs borgen av hans bror Ivar. Sten Sture, systerson till Karl Knutsson och dåvarande riksföreståndare i det svenska riket, placerade 1490 en ättling till de tre bröderna Tott på Raseborg. Tönne Eriksson Tott innehade Raseborg ända fram till 1513.

Raseborg har blivit utsatt för många hot under sin tid. Det rapporterades år t.ex. 1451 att sjörövare besökt borgen. Det var egentligen ingen fara för borgen, men piraterna spred oroande rykten och man var rädd för att de skulle vara ute efter Raseborg och genom borgen komma åt kungen.

När Otto Pogwisch stryrde Raseborg skickade Erik av Pommern en kaparflotta med 200 man från Sverige till Raseborg. Kaparna överrumplades och gav sig utan strid.

Raseborg övergavs 1553. Borgen förlorade först sin militära och senare sin ekonomiska roll. Mycket av Raseborgs lösöre transporterades till det nygrundade Helsingfors. Ett skäl till att Raseborg övergavs var att man inte längre kunde ta sig upp till borgen vattenvägen. Landhöjningen förorsakade att vattnet kring Raseborg blev grundare omöjliggjorde att fartyg kunde segla till borgen.

När ingen skötte om borgen, växte sig vegetationen tät kring den och den klarade inte årstidsväxlingarna. Raseborg förvandlades så småningom från en övergiven, skräckinjagande borg till en allt mer romantisk och vacker ruin.

Även om borgen övergavs , levde Raseborg kvar. Man behövde inte stenar till något byggarbete, så ruinen bevarades i relativt bra skick. Raseborg räknades tidigt till ett officiellt kulturminnesmärke och på 1800-talet besöktes borgen redan av flera hundra turister per sommar. Man har restaurerat den flera gånger för att försöka sätta den i sin forna glans. Turister kan numera också njuta av sommarteaterverksamheten som växte radikalt i popularitet på 1960-talet.

Stiina Tolvanen

Källor:

Henrik Ekberg: I borgens skugga, 2006

Henry Rask: Snappertuna-En kustbygds hävder, 1991