Landsbro
(Med tillstånd av Johan Lönnberg)
Den gamla stenbron i Karis – Landsbro. Fotot taget kort före rivningen. (Runar Bäckström)
Marsdag vid Landsbro 1949. Ett fotografi av Svartåns strandpartier går svårligen att ta utan att få en eller flere roddbåtar med i bilden. Här är det tvenne sådana i vintervila. Den gamla stenbron med sitt räcke var ännu på 50-talet pittoreskt blickfång för den konservativa miljövännen. Skidspåret i förgrunden har fotografen ofrivilligt åstadkommit då han sökt en lämplig fotografvinkel. (Runar Bäckström)
En solig marsdag 1941 återfanns detta sparkstöttingsåkande sällskap på den gamla stenbron i Landsbro. (Runar Bäckström)
Norr om bron. (Runar Bäckström)
Metande pojkar i knäbyxornas tidevarv vid tvätt-sköljplatsen i Landsbro a.d. 1949. Stenarna vid strandkanten, vilka pojkarna utnyttjar, finns inte mera. (Runar Bäckström)
Denna bild är tagen under pågående byggnad av den nya landsvägsbron vid Landsbro. Fotot kan vara taget ca. 1950. En knotig als gren bildar en klyka som inramning åt brobygget. Årstiden är tidig vår därom vittnar smältvattnet på Svartåns is. (Runar Bäckström)
Gamla och nya bron. (Runar Bäckström)
2015 (Lotta Rönnblad)
Nya bron 1951 (Runar Bäckström)
En solig vinterdag på den nya bron vid Landsbro. 1951. På bilden är Karisvägen i fonden ännu inte utbyggd. Endast Andelsbodens rappade kombinerade affärs- och boningshus till höger och vänster om det, av Albin Lindholm uppförda likaså rappade bostadshus. (Runar Bäckström)
Den nya överfartsbron vid Landsbro (sedd från norr) med sina moderna raka linjer är ju även den ett blickfång, men det visade sig rätt snart att den byggts för smal för den växande bil- och persontrafiken. I synnerhet efter att Lövkullaområdet blivit utbyggt och även den lätta och gångtrafiken tilltagit växte kraven på en breddning av bron. Man stannande dock vid en kompromiss och byggde en ny parallell cykel- och gångbro på norra sidan av huvudbron. Denna bild tagen 1952 visar bron från norra sidan och utan senare tillkomna gångbron. (Runar Bäckström)
2015 (Jan-Erik Till)
Bildtexterna till Bäckströms foton är fotografens egna.
Kungsvägen
Stora strandvägen eller kungsvägen från Åbo till Viborg har alltid gått genom Karis. För Karis del började kungsvägen vid Djupbäck och bönderna i Läpp skulle underhålla vägen till Landsbro. Från andra hållet tog Karis sockens andel vid efter Kockis i Sjundeå och Kittfall och Yttertötar. Från Sannäs gick kungsvägen via Nyby till Stegelbacken öster om prästgården och ned till Landsbro. Från Landsbro gick kungsvägen över två små bäckar till Djupbäck och från Pojo sockenrå vidare till Billnäs bruk, där man kunde ta in på krog.
Vid en stor väggranskning i oktober 1738 framgick, att varje hemman tillhörde en vägrote, vilken underhöll en speciell vägsträcka.
(Karis socken VI, s. 249)
Stenbron
Vid de nya väg- och brodelningarna 1841-43 ville man ha en stenbro, emedan man i socknen inte kunde finna så långa vasar, som behövdes vid Landsbro. Lantmätare B.W. Nordberg skulle utreda om det behövdes en eller flera brokistor i Svartån, om stränderna var så stadiga att de tålde stenkistor och om uppdämningar var till förfång för överbyggarnas ägor samt vad en stenbro kunde kosta. Broarna mättes och graderades i juni 1843. På en sockenstämma 1844 beslöt man bygga Landsbro av sten.
Vägen upp till brorampen skulle göras 7,2 meter bred. Tydligen gjordes stenbron 6 meter bred. Istället för ledstänger uppfördes en stenmur 75 cm tjock. Direktören för Väg- och Vattenkommunikationerna undersökte landkistorna och den välvda bron och godkände dem. Brukspatron Magnus Linders redovisning för stenbrobyggnaden godkändes den 6 maj 1849. Den ståtliga stenbron revs 1958.
(Karis socken VI, s. 256-257)
Krogen
På Augustin Ehrensvärds skiss över Landsbro av år 1747 är en krog utsatt vid norra vägkanten öster om bron, där vägarna från Ekenäs och från Helsingfors möttes. Väster om bron och söder om vägen låg det hörn av Dönsby mark, där Skavista frälsetorp förvaltade säteriets krogrättigheter.
(Karis socken V, s.162)
Postkontoret
Som vägknutpunkt var Karis länge en viktig station för postväsendet. Klarvik i Högben hette under 1700-talet Postgård och hade bebotts av en s.k. postbonde, vars skyldighet var att, när postväskan anlände, löpande eller med häst skynda sig att föra den vidare till närmaste posthemman, på 2-3 mils håll. Med brevens sortering hade postbonden ingen befattning – det framgick 1710 att han inte var läskunnig, utan lät länsmannen i Nyby skilja ut brev som skulle till närboende.
Postkontoren, som sände brev genom Karis, fanns under ett sekel endast i Åbo och Helsingfors, tills 1735 ett sådant inrättades även i Ekenäs. Avståndet dit från stora vägen gjorde svårigheter, och måhända ville man avhjälpa dem, då femton år senare ett nytt kontor förlades till Landsbro i Karis. Mest angeläget var det dock för de kringliggande järnbrukens postbefordran.
Efter ett besök i trakten sommaren 1760 skrev den kända resenären A.A. Hülphers: ”Ungefär ¼ mil ifrån kyrkan var Karis postkontor som 1751 blev inrättat, vägen tog av vid den s.k. Karis landsbro som har namn därav att socknen samma bro underhåller. Stråkposten ifrån Helsingfors till Åbo går här fram, dock icke här uppehålles, Ekenäsposten överlämnas vid Sunnanbacka” (Sonabacka i Pojo).”
Ännu vid 1800-talets mitt var Kariskontorets verksamhetskrets så stor, att t.ex. Kimito socken regelbundet här avhämtade sin post. Den sista postmästaren vid Landsbro, Adolf Favorin avled 21/6 1873, 1½ månad innan järnvägen Hangö - Hyvinge invigdes. Med tiden flyttades postkontoret till Karis station.
(Karis fordom och nu, s. 141)
Karis marknad
I Karis hölls marknad vid kyrkan på midsommardagen. Marknaden flyttades på 1750-talet en dag framåt eftersom marknadslarmet var störande invid kyrkan. Kyrkoherde G. Ring lyckades dessutom vid en sockenstämma 1789 få Karisborna att godkänna ett ombyte eller flyttning av marknadsplatsen från korsbacken bredvid kyrkan till Landsbro på prästgårdens mark, där både köpare och säljare hade mera rum. Det framhölls, att den platsen för de resandena var bekvämligast i hela socknen. Även borgarna i Ekenäs godkände flyttingen. Karismarknaden dog ut under 1800-talet.”
(Karis socken VI, s. 216)