Artturi Kanervas gränd

Efter inbördeskriget var många finländare rädda för att kommunismen skulle komma tillbaka och detta är orsaken varför regeringen vid denna tidpunkt var rätt så kommunistfientlig. Det var inte bara privata organisationer som AKS och Lapporörelsen som var emot kommunismen utan statliga organisationer som Detektiva Centralpolisen (nuförtiden Skyddspolisen) såg till att ingen offentlig kommunistisk aktivitet fick finnas. Detektiva Centralpolisen hade personmappar om kommunister som staten bevakade under 30-talet och Kanerva var en av dessa män.

Orsaken varför kommunismen var rätt så populär bland det finska folket vid denna tid var inte bara fattigdom och hopp om ett bättre liv utan ovetande om vilka brott mot mänskligheten Sovjetregimen skulle begå under Stalins styre. Att ansluta sig till kommunistiska arbetarrörelser eller fackförbund var en stor risk då man kunde bli svartlistad, ha svårighet att få jobb, bli vräkt från sin bostad eller t.o.m bli bestraffad och vara tvungen att avtjäna straff som tukthus.

Under mellankrigstiden var landet väldigt delat mellan de röda och de vita. Eftersom de vita vann inbördeskriget hade de rätt att göra saker som nuförtiden skulle ses som brott mot mänskligheten.

Juho (Johan) Artturi (Arthur) Kanerva var född den 28 april 1883 i Bjärnå. Hans fru hette Jenny Matilda och familjen hade sex barn. Innan han hade kommit till Billnäs hade han jobbat i kalkgruvan i Pargas. Vid hans gripning 1918 hade han jobbat 4 år i Billnäs bruk. Som många andra arbetare vid den här tiden var han inte utbildad alls och kunde bara läsa lite men inte skriva.

Artturi Kanerva var en arbetare vid Billnäs bruk men var även facklig ledare och tillhörde den kommunistiska arbetarrörelsen. Kanerva var ordförande för Billnäs metallfackavdelning. Efter inbördeskriget blev han dömd för att ha varit med i Röda gardet och satt i fångläger till 1919 då han blev befriad och fick tillbaka sitt jobb på bruket då det var brist på arbetskraft där. Orsaken varför han gick med i Röda Gardet var enligt honom själv att alla kompisar gick med i det.

Kanerva protesterade för att förbättra de finska arbetarnas ställning i bruket och för att det skulle byggas en finsk folkskola. Finskspråkiga arbetare behandlades sämre än de svenska och i vissa fall var de utsatta för diskriminering. Kanerva valdes in i Pojo kommunfullmäktige 1928 men blev sedan tvingad till att avgå från posten. Dessutom kunde han inte engagera sig i några politiska eller fackliga positioner. Kanerva hade kontakt med kommunister i andra byar som Åminnefors, Pojo och Fiskars och de hade planerat att ställa upp en kandidat i kommunalvalet 1932. De gjorde det dock aldrig men skickade däremot en representant till ett kommunistiskt möte i Helsingfors.

I januari 1934 grep tre poliser under täckmantel Artturis son Kaino Kanerva som skötte om projektorn i Bio Pallas. Kaino hade varit aktiv i metallfackavdelningen som sin far och jobbat på bruket men blivit arbetslös pga. depressionen 1929 och fått jobb som vaktmästare och projektorskötare i Bio Pallas. Kommunisterna använde sig av hemliga hälsningar som “terveisiä Karkkilasta” för att veta vem som var med i verksamheten. Polisen hade dock fått reda på dessa hälsningar då de grep en kommunistisk organisatör som kallades Pulkka. Genom att använda dessa hälsningar kunde de gripa Kaino vid Pallas. Artturi och hans andra son Harri blev också arresterade med andra arbetare. De blev anklagade för att ha lett “en organiserad kommunistisk particell” på Billnäs bruk. Detta betydde att de hade delat ut kommunistiska tidningar, pamfletter och samlat ihop pengar för gripna kommunister i Ekenäs tvångsarbetsinrättning.

I åbo hovrätt dömdes Artturi för landsförräderi till två och ett halvt års tukthus och sju års “förlorat medborgerligt förtroende”. Kaino och Harri blev dömda till 2 år och 3 månaders tukthus respektive ett år och två månaders tukthus. Artturi och Kaino avtjänade båda sitt straff vid Ekenäs tvångsarbetsinrättning medan Harri satt i Riihimäki länsfängelse. Kaino och Artturi betedde sig bra och efter att de blev friade lade de av med sin aktivitet. Däremot hade Harri radikaliserats under sin tid i Riihimäki.

Artturi blev senare förhörd av Detektiva Centralpolisen under Vinterkriget men hade då ingen sympati för Terijokiregeringen eller kommunism överhuvudtaget och sade t.o.m att om han skulle vara yngre skulle han vara beredd att strida i kriget mot Sovjet. Det kan hända att han var rädd för att bli åtalad igen eller så kan det hända att hans syn på kommunismen hade faktiskt förändrats. Artturi var vid denna tidpunkt arbetslös och arbetade med kommunala nödhjälpsarbeten.

Andreas Vuorinen