Hangö-Hyvingebanan

I Hangö fanns det på 1870-talet endast en ynklig hamn och det var besvärligt att överhuvudtaget ta sig dit både till sjöss och till lands, innan järnvägen byggdes. Eftersom Hangö vid den tiden var den enda hamn som var isfri vintertid växte behovet av att förbättra förbindelserna till land från Hangö. Så år 1869 fick ett par handelsmän från Helsingfors senatens lov att börja bygga en järnväg från Hangö hamn till något passligt ställe på den redan existerande Helsingfors-Tavastehusjärnvägen, närmare bestämt mellan Hyvinge och Riihimäki stationer.

Handelsmännen sålde lovet åt ett ryskt bolag som sedan inledde byggandet av banan. Banan öppnades för trafik den 8.10 1873. Hangö-Hyvingebanan var alltså till en början en privat järnväg men efter några år var det inte längre ekonomiskt lönsamt för bolaget att ha banan. Således år 1875 köptes banan av Statens Järnvägar. På Hangö-Hyvingebanan fanns det även passagerartrafik. Karis-Hyvingesträckans passagerartrafik upphörde dock 1983. Hangö-Hyvingebanan är enspårig och oelektrifierad, men det finns planer på att elektrifiera den. På Karis-Hangösträckan trafikerar både passagerartåg och godståg, medan på Karis-Hyvingesträckan endast godståg.

Stationer på Hangö-Hyvingebanan

I Svartå fanns ett litet lokstall med två platser samt en depå. Svartå var därför en gång i tiden en av Hangö-Hyvingebanans mest betydelsefulla stationer eftersom Svartå bruk låg i närheten och utnyttjade Svartå station för sina godstransporter.

Senare ersattes godstransporterna, som sköttes med häst och kärra, av en smalspårig järnväg mellan bruket och stationen. Den här smalspåriga järnvägen färdigställdes år 1903 och dess lilla lok, "Lillbässen", drevs med elkraft. Loket står idag som ett minnesmärke invid Bruksforsen.

När sedan Karis blev en järnvägsknutpunkt, efter att kustbanan färdigställdes, och fick ett eget lokstall minskade Svartås betydelse snabbt. Transport på landsvägen konkurrerade ut den gamla smalspåriga järnvägen och år 1964 lades den ner. 1969 blev Svartå station obemannad och 1983 upphörde persontrafiken helt på Karis-Hyvingesträckan. Idag används Svartå stationsbyggnad som bostäder. Svartå stations bangård har kvar endast ett sidospår och rankas numera som endast en linjeväxel. I början av 2000-talet fanns det ännu en kvar spårförbindelse till silon från stationen.

Mjölbolsta

Hållplatsen hette ursprungligen "Starkom" och låg nära byvägen till Fagervik. Men när kustbanan färdigställdes låg "Fagerviks" (Grundsjö) station närmare till hands för Fagerviks bruks behov. Mjölbolstas första stationsbyggnad har inte rivits utan den flyttades till Talma och 1930 fick hållplatsen en ny byggnad designad av Thure Hellström. Året därpå inledde Mjölbolsta sanatorium sin verksamhet och där vårdades främst tuberkulos patienter. Därför sägs det att lokförarna alltid stängde lokens fönster för att undvika att smittas när de passerade Mjölbolsta.

1961 blev Mjölbolsta en obemannad hållplats och 1970 upphörde persontrafiken helt. Redan år 1964 hade man rivit stationsbyggnaden men godstrafiken fortsatte i någon mån då spåret till den närbelägna skrotstationen ("Skrotjungin") fortfarande användes. Spåret med sin linjeväxel finns ännu kvar idag och utgör dagens Mjölbolsta trafikplats.

Text och bild: Jonas Selenius