Luftbevakningen

Luftförsvaret var mycket viktigt i Finland p.g.a. hotet från de ryska bomb- och jaktplanen. Det passiva luftvärnet, bl.a. luftbevakningen var minst lika viktigt som det aktiva luftvärnet.

Ett system med IPAK (ilmapuolustusaluekeskus) bildades år 1939 då luftbevakningen omorganiserades. Under fortsättningskriget blev IPAK omdöpt till IVAK (ilmavalvontaaluekeskus).

Till IVAK:s uppgifter hörde att organisera luftbevakningen, övervaka mörkläggningen, ge alarm osv. Speciellt under vinterkriget var det viktigt med mörkläggningen.

Mörkläggningen var jobbig på många sätt. Stationsinspektör Sohlberg uttalade sig i Västra Nyland: "Att klara en trafik som den i Karis i ett oigenomträngligt egyptiskt mörker, att rangera tåg när man sitter som i en säck, att lossa och lasta och kasta om växlar när man inte ser handen framför sej, det tar på humöret i längden."

Nere i källaren på Socis i Karis IPAK:s telefoncentral fick man snabbt reda på om fiendeplan närmade sig och familjen Malmberg och andra på Socis kunde söka sig i skydd.

Brankis var också en central plats för luftbevakningen. Bl.a. kom alarmsirenen där på plats genast i början av vinterkriget.

10 000 lottor i 650 stationer tog under vinterkriget hand om luftbevakningen. En av dessa fanns på Stationsberget i Karis. Detta torn hade pansarskydd i och med att den var på en mycket synlig och farlig plats.

Alarmen kom vanligtvis i god tid så att befolkningen hann sätta sig i säkerhet. De vanligaste signalerna var ”luftalarm” och ”fara över”.

Det fanns noggranna föreskrifter hur vaktmanskapet i Karis skulle agera vid alarm, t.ex. skulle gatubelysningen släckas omedelbart. Alarmet skulle också testas varje dag kl. 12.00 med en 15 sekunder lång signal.

Ibland utfördes även s.k. tysta alarm; man gick omkring och berättade om en nalkande fara, man ville inte skrämma upp folk. Detta tysta alarm användes i t.ex. fabrikerna.

Alarmen betydde att människorna i fabrikerna automatiskt skulle sluta arbeta vilket ledde till att produktionen minskade. Man ändrade sedan lite på reglerna så att den viktigare industrin som t.ex. krigsindustrin fick fortsätta jobba fastän ett alarm getts. Industrin delades in i olika viktighetsklasser. Vattenkraftverket i Billnäs placerades i den högsta viktighetsklassen. Personalen var ovillkorligt beordrad att stanna på sina platser också under luftalarm!

Patrik M. Lönnberg

Läs mera i Karis-Billnäs gymnasium: Försvaret av Karis, Ekenäs 2007