Kyrkoherden tystas

Patrik Hafström, Victoria Juslenius, Andreas Lindén, Elin Lönnberg, Lovisa Till, Ida-Sofie Valtanen och Jan-Erik Till

Vår Gud är oss en väldig borg

Prästerskapet spelade en central roll när värnpliktslagen skulle verkställas eftersom den skulle kungöras i kyrkan. Herdarna var splittrade i sin inställning till påbudet och i våra kyrkor upplevdes nu flera spännande stunder.

Kyrkoherden i Karis hette Fredrik Nauclér och han hörde som sin bror Alfred Nauclér, kyrkoherde i Bromarv, till dem som ansåg att påbudet måste läsas upp. Kyrkoherden beskrevs som en allvarsam och filosofiskt lagd man. Han var politiskt engagerad och deltog som ledamot i prästeståndet under lantdagarna 1899 och 1900. Trots allvaret uppfattades han ändå ha sinne för humor, han var musikalisk och intresserad av idrott. Speciellt ungdomen gillade honom.

Innan han kom till Karis var han verksam i Hangö där han även aktivt deltog i samhällslivet, bl.a. grundade han Hangö finska folkskola. Gravvården i Karis restes faktiskt av Hangö församling, ett bevis på församlingens uppskattning av sin forne kyrkoherde. I Karis gick det annorlunda. En helg i augusti 1901 drabbade församlingen och herden samman.

Vilma Eklund från Generals i Osmundsböle, student vid universitet i Helsingfors, var hemma med bud från studentavdelningen att kungörelsen inte fick läsas upp i kyrkan! Natten till lördagen körde hon och Ingeborg Wang från Bältars i Sannäs omkring i hela södra Karis och uppmanade folk att komma till lördagens möte i sockenstugan och till söndagens gudstjänst.

På lördag eftermiddag var det mycket folk på kyrkbacken och i sockenstugan satte man upp en skrivelse där man undanbad sig att prästen skulle läsa upp kungörelsen. Sedan drog man upp mot prästgården. Kyrkoherden och hans hustru kom ut på trappan. Herden var inte van att få mothugg och nu syntes det klart hur upprörd han var. Han tog till orda och bad att församlingsborna skulle gå hem. De gjorde de inte utan i stället lästes texten upp för herden. Enligt en uppgift skulle han ha lovat att inte läsa upp kungörelsen.

På söndag var kyrkan proppfull med folk. När herden var på väg att läsa upp kungörelsen reste sig Vilma Eklund och protesterade mot tilltaget. Prästen svarade med att be henne avlägsna sig från kyrkan. Han fortsatte med att förklara att det var hans skyldighet att läsa upp kungörelsen. Han uppmanade även alla som inte ville höra uppläsningen att lämna kyrkan. En medlem i församlingen svarade då att kyrkan var deras och om han skulle läsa upp texten så fick han gå utanför kyrkmuren och läsa den för sig själv!

Sedan började församlingen sjunga Vår Gud är oss en väldig borg. När psalmen var slut lyfte prästen papperet för att börja läsa. Då stämde församlingen upp i en ny psalm, och så ännu en – det blev aldrig tyst i kyrkan. Till sist avlägsnade sig prästen ur kyrkan.

Kyrkoherde Nauclér var efter detta en bruten man. Han dog följande år i hjärtförlamning.

Litet ironiskt är det nog att de enda exemplar av den illegala tidningen Karis Kungörelser som finns bevarade i lokalarkivet Arresten är adresserade just till kyrkoherde Fredrik Nauclér. Det sista bevarade numret är från 5 maj 1901. Kanske han inte var prenumerant längre i augusti. Det vet vi inte.