Befolkningsskyddet

För skydd av civilbefolkningen inrättades i Finland 1927 en frivillig förening, Gasskyddsföreningen. Föreningen växte snabbt till en organisation. Till Gasskyddsföreningens uppgifter hörde bl.a. upplysnings- och utbildningsverksamhet. Utvecklingen av befolkningsskyddet skedde till först rätt så långsamt, men år 1939 blev befolkningsskyddet etablerat genom lag. Under vinterkriget baserade sig befolkningsskyddets beredskap på frivilligt arbete.

I Karis var man i viss mån förberedd när vinterkriget bröt ut. Befolkningsskyddsnämnden hade t.ex. åstadkommit plakat med rubriken “Fara hotar från luften”. Dessa plakat innehöll information om hur man skulle bete sig vid luftfara och kunde delas ut i ut februari 1939.

I befolkningsskyddsplanen för Karis köping konstaterades det att “På grund av sitt militärgeografiskt utsatta läge, järnvägsknutpunkt vid kusten, närhet till rikets huvudstad, granne till betydande industricentra, är Karis köping eftersträvansvärt bombobjekt för fientliga luftstridskrafter.” Planen delade in Karis i fyra skyddsområden. Det viktigaste skyddsområde ansågs vara järnvägens skyddsområde. En skyddsledare ledde varje skyddsområde tillsammans med olika funktionärer. Skyddsområden delades in ytterligare i kvarter. Dessa leddes av kvarterschefer, som fick hjälp av gårdschefer.

Andra viktiga punkter i planen var beskrivningen av hur evakueringen av Karis skulle gå till samt behovet av en krigstida brandkår, eftersom många brandmän skulle vara inkallade i armén.

Befolkningsskyddsnämndens protokoll från 1939 visar att nu hade känslan av ett skärpt världsläge nått Karis. I januari 1939 började man i snabb takt dra telefonledningar till brandtornet samt köttkontrollstationens källare. Stationen användes under vinterkriget som befolkningsskyddscentral och skyddsrum. I februari samlade man alla befolkningsskyddsfunktionärer till instruktionsmöte. Krigstidsbrandkåren förstärktes också.

Myndigheterna gav hösten 1940 order om att förberedelser måste göras för en operativ evakuering av Karis kommun och Karis köping. Karis låg nu i närheten av den sovjetiska flottbasen i Hangö.

Totalt var invånarantalet i Karis köping 2 341 personer. Dessutom befann sig 700 evakuerade i köpingen. De som omedelbart skulle förflyttas vid krig – barn, sjuka, åldringar, mödrar, vårdare, lärare och präster – var sammanlagt 1396 personer.

Enligt denna plan skulle befolkningen i köpingen evakueras till Sammatti. Men i Krigsarkivet finns det dokumenterat att planen verkar ha ändrat. När fortsättningskriget bröt ut skulle befolkningen i Karis köping vid behov förflyttas till Eura och Hinnerjoki kommuner i Åbo och Björneborgs län.

Hösten 1943 uppgjordes en ny mycket detaljerad evakueringsplan för Karis köping. Situationen hade ändrat eftersom Sovjet innehade inte längre Hangö. I planen konstaterades det att Karis köping hade 3000 invånare, av vilka det inte var nödvändigt för 1215 att vistas på orten.

Det fanns nu 13 skyddsrum i köpingen och dessutom ett skyddsrum i berget vid järnvägsstationen. Det fanns plats för ca 370 personer i de allmänna skyddsrummen i Karis köping under fortsättningskriget.

I Svartå fanns två skyddsrum där det skulle rymmas 50-60 personer. Dessa två skyddsrum fanns i närheten av bruket.

I Billnäs fanns det fem skyddsrum och man uppskattade att ca 550 personer skulle få plats i dessa rum.

I november 1944 upphörde luftskyddscentralen i köpingen med sin vakthållning. Strömbrytaren för brandsirenen flyttas från Brankis till telefoncentralen. Under 1945 monterade man ner skyddsrummen i köpingen.